Vilken konsol har det bästa retrobiblioteket för PAL-samlare?

Att avgöra vilket system som erbjuder det bästa retrokonsolbiblioteket handlar ofta om regionala egenheter, hårdvarans tillförlitlighet och hur mycket tålamod du har med ömtåliga förpackningar. För europeiska spelare har 50Hz-fördröjningar, uteblivna lokaliseringar och fodralens varierande hållbarhet stor inverkan på vilken hårdvara som står sig bäst idag. Den här guiden går igenom de främsta kandidaterna för att hjälpa dig välja den bästa retrokonsolen att samla på baserat på spelkvalitet, PAL-optimering och tillgänglighet på marknaden.

Super Nintendo (SNES): Tungviktaren inom 16-bitars RPG och plattformsspel

Super Nintendo Entertainment System (SNES) anses allmänt vara höjdpunkten för 2D-pixelgrafik, driven av en makalös rad förstapartstitlar från Nintendo och mästerverk från Squaresoft. Systemet definieras av genredefinierande plattformsspel som Super Mario World och Donkey Kong Country, vilka pressade hårdvaran till dess absoluta gränser. Att utvärdera SNES-biblioteket i Europa kräver dock ett stort förbehåll när det gäller saknade genrer.

Även om konsolen är berömd för sina Super Nintendo-RPG:er lämnades europeiska spelare i sticket under 1990-talet. Tungviktare som Chrono Trigger, EarthBound och Final Fantasy VI fick aldrig någon officiell PAL-utgåva. Dessutom innebär regionslåsning för retrospel att europeiska standard-SNES-konsoler (modell SNSP-001) varken kan ta emot eller starta NTSC-kassetter rent fysiskt. För att uppleva dessa spel på originalhårdvara måste seriösa samlare installera en 60Hz-switch och ett Super CIC-chip, eller använda en passthrough-adapter av hög kvalitet.

Skicket är ett annat stort hinder för SNES-biblioteket. Nintendo valde kartongförpackningar, vilket gör CIB-retrospel (Complete In Box) otroligt ömtåliga, dyra och svåra att hitta i nyskick. De flesta samlare väljer lösa kassetter, vilka är betydligt mer prisvärda. När du köper lösa kassetter måste du se upp för kraftig plastgulning – en kemisk reaktion som orsakas av bromerade flamskyddsmedel i ABS-plasten på både konsolskal och spelkassetter.

Sega Mega Drive: Arkadkonverteringar, Blast Processing och plastfodral

Sega valde ett helt annat tillvägagångssätt för förpackningar och marknadsföring, vilket gör Mega Drive till en ren fröjd att samla på idag. Till skillnad från Nintendos ömtåliga kartonger använde Sega hårda "clamshell"-plastfodral till den absoluta majoriteten av sina utgåvor. Dessa fodral är extremt hållbara, vilket innebär att du enkelt kan bygga upp en hel hylla med CIB-retrospel i toppskick utan att betala de skyhöga överpriserna som förknippas med 16-bitars Nintendo-titlar.

Själva systemet rymmer en av de mest intensiva och arkadfokuserade katalogerna i spelhistorien. Biblioteket är fullpackat med fantastiska shoot-'em-ups som Thunder Force IV, snabba sportspel och otroliga Mega Drive-exklusiva titlar som Streets of Rage 2 och Gunstar Heroes. Motorola 68000-processorn möjliggjorde snabb sprite-hantering på skärmen, vilket gav upphov till Segas ökända marknadsföringskampanj "Blast Processing" och det blixtsnabba spelet i Sonic the Hedgehog.

Den europeiska Mega Drive-upplevelsen plågas dock svårt av dåliga PAL-konverteringar. Tidiga PAL-utgåvor var helt ooptimerade, vilket innebar att spel som kodats för 60Hz NTSC-tv-apparater helt enkelt saktades ner för att köras på europeiska 50Hz-skärmar. Detta resulterade i att spelen kördes 17 % långsammare, inramade av enorma, ihoptryckta svarta kanter i över- och underkant av bilden. Att installera en switch för 50/60Hz och språkval på en tidig Model 1 Mega Drive (som 1601-05) är praktiskt taget ett måste för att spela detta bibliotek i dess avsedda hastighet.

Sony PlayStation (PS1): 3D-erans gryning och enorma JRPG-kataloger

Den ursprungliga PlayStation förändrade spellandskapet i grunden genom att flytta branschen från kassetter till CD-ROM. Denna förändring sänkte tillverkningskostnaderna drastiskt, vilket resulterade i ett svindlande bibliotek på över 3 000 spel globalt. Sett till ren volym och variation har PS1 utan tvekan det bästa retrokonsolbiblioteket, med allt från bisarra experimentella titlar som LSD: Dream Emulator till massiva, flerdiskade berättardrivna äventyr som Metal Gear Solid och Final Fantasy VII.

När man samlar i Europa ställs man oundvikligen inför debatten om PS1 black label vs Platinum-utgåvor. Black label-spel representerar den ursprungliga butikstryckningen och betingar höga samlarpremier. Platinum-utgåvor, som lätt känns igen på sina silverkanter och ofärgade skivor, var budgetåterutgåvor. Även om Platinum-spelen är mer lättillgängliga rent prismässigt ogillar många samlare hur de ser ut på hyllan, vilket skapar en tydlig värdestratifiering på marknaden.

Fysiskt slitage är en unik utmaning för PS1-biblioteket. Europeiska PAL-utgåvor använde ofta specialanpassade, tjockare CD-fodral (jewel cases) för att rymma flerdiskspel och tjocka flerspråkiga manualer. Dessa fodral är ökänt spröda; trasiga gångjärn, spruckna framsidor och krossade skivfästen är otroligt vanligt. Dessutom medför optiska medier risken för djupa repor och skivröta (disc rot) – en nedbrytning av det reflekterande datalagret – vilket innebär att köpare måste inspektera undersidan av PS1-skivor betydligt noggrannare än vad de behöver göra med en solid-state ROM-kassett.